mevagodo

Orkar inte med min vardags stess med sopor, mat och allmän oårdning. Drar hem till finland istället. Kanske blir lättare då.

Socialen kommer eventuellt tvinga hit mig igen. Gasollogan i arslet ni vet. Det är så jävla svårt för mig att kommunicera med de.

Och så måste jag börja jobba! SUCK! Även om det är bättre med rutiner än dagdriveri. Får mer gjort hemma när jag har jobb.

Fråga om du vill veta mer!


Drömmer mig bort med popmusik

Videon som jag snackade om senast. Där vita killar dansar;)

Hittade denna typ av dans från att leta fransk popmusik. En av artisterna - Yelle - som jag kollade på mer än andra artister var den som ledde mig in i kulturen. Tråkigt nog så har de stängt av "Bädda in" skiten på begäran. Sug min kuk! Här är lite vriden information i alla fall.

Det var en av filosoferna från Antiken som sade att ett barn är naturligare ju mer nyfödd det är. Sedan blir man allt mer förstörd av omgivningen.

Detta stämer med mig... Okey jag har fortfarande ställningen att dumma människor ska hålla sina åsikter för sig själva (Ta bort våran röst rätt eller utbilda oss!) Men det stämmer ju att jag valt mitt liv som social-fall, röker och äter stressframkallande mat. Medans jag som barn kunde sova likt en kung. En kung som jag, och alla andra människor egentligen är.

Nu ska man vara aktiv och produktiv. Två ord som förstör både oss själva och våra förutsättningar för liv på jorden. Sug min kuk! Jag ska ligga på min soffa medans slavar står i kön på ica. Vänta bara tills jag fixat en "Blood Dator" (Från uttrycket "Blood Diamond" = Konflikt stöttande diamanter. Det jag menar är att det kan vara jävla massa blod bakom våra datorer och elektonik i övrigt.) Då ska jag beställa hem allt skit jag ändå får för mig att inhandla.

Som ung i högstadiet skulle jag ha en DVD spelare inbyggd i mitt soffbord. Bara för att jag skulle slippa ställa mig upp! Numera vill jag vara utan TV! Snacka om upplägg för sexuell frustration!

Samhället har förstört mig. Kommer fortsätta att göra det. Och jag låter det hända! eller...

Ställer mig frågan: Hur kommer det sig att jag trots motstånd, fortsätter förbättra mig själv? Vad är det som driver mig att fortsätta göra det som är jävligt jobbigt?

Vägen till lyckan, är en del av lyckan. Men också jävligt jobbig ibland. Man vill bara ge upp. Alla provocerande nya tanke mönster som man måste acceptera för att bli en varm kille. Dessa gör det jobbigt bara. Man vill ge upp. Men trots det så fortsätter man.

Mitt svar är att man vill leva så mycke som möjligt i detta liv som möjligt. Det är något med soffan som gör att man tvingar ut sig själv. Även om det är ens bästa vän. Så vill man ju vara från varandra för att vara mer tacksam för varandra.

Allt jag vill är att kunna vara en varm kille. Som Daniel Westling;)