mevagodo

Joggade igår! Faktiskt (relativt) skönt att kunna göra det igen. Det var ju så länge sedan sist. Och det fantastiska var, att det bara hände!

Strax innan joggen hade jag världens rastlöshet. Efter det att en telefonförsäljare ringde (d.v.s. trakasserade) hit. Fittan ville tjaffsa om sådant som ingen förstod. Jag blev förbannad. Hur kan man utnyttja människor på detta sätt? Och p.g.a. mina negativa tankar det tog på mig offerkoftan. Började flåsa och gå runt som 'Butch' i filmen 'Pulp Fiction' innan han ska in i en boxnings match, där han dödar motståndaren.

Det var absolut nödvändigt att lugna nerverna! (Inte för att jag skulle skada någon eller någon!)

Tog på mig tränings kläder i 'Rocky Balboa' stil, farsans gamla basker mot regnet, samt reflexväst (viktigt med säkerhet nu i höst mörkret!). Började gå upp tempot med lite boxarslag och sparkar. Flåsade och gjorde cp-ryck. "Jävla telefonförsäljare! Sådanna borde man fan rada upp och avrätta" tänkte jag. Trodde mig vara en oslagbar fighter. Men som vanligt, efter en stund, började jag känna min veka kondition. Och jag inser att jag bara var människa:( Inte ett dugg märkvädig.

Istället för att lägga av och gå hem, vid insikten av dödligheten, börjar jag jogga istället. Det var ju det jag skulle göra från början. Kroppen lugnade ner sig från offerkoftan. Och joggningen blev behaglig. Så som den ska vara. Inga krav på att bli någon utmärkande karaktär. Utan bara vara nöjd med det man är. I lungt och behagligt tempo.

Och jag joggade faktiskt ganska långt, för att vara tillbaka efter så lång tid. (ca 9 månader)



Mord i sinnet p.g.a telefonsäljare:@


Man ska inte ta på sig offerkoftan


Så tänk på det!


Kom till sist ihåg att stretcha efteråt!





De Ämnen jag lovade publicera, kommer en annan dag:) Lita inte på mig! Lägg mig i en låda!