Kyrkans gemenskap är våldsam
Det var kyrko träff för ca två vecor sedan i min hemstad. Där samlades några av de många hjälpledare till konfirmations utbildningen för fjorton åringarna. På detta möte umgås man i en gemenskap där församlingar kan sätta sina förorts bakgrunder åt sidan. Och istället se varandra som likar. (Även om alla är vita).
Våldsamt kan det också vara i dessa möten. Liksom historien - gammal och modernare - alltid visat kyrkans våldsamhet. Så var inte hjälpledarnas möte utan våld. Utan det var som kyrkohistorien våldsamt.
Från ingenstans blev jag attakerad av en hjälpledare från min egna försammling. (Förortens bakgrunder fanns som sagt inte). Mina solglasögon hördes knäcktes i min ficka. Det blev upp till kamt, först i ett avlägset hörn. Men när kampen fortsatte till en allt våldsamare anda. Hamnade vi i mitten av en skara hjälpledare. De viste inte vad de skulle göra. "Var det på riktigt. Var det på skoj." Frågade de, med sina mobilkameror på inspelningsläge riktade mot kampen.
Kampen slutade i en utmatning hos den mer otränade parten. (Jag altså). Öm och tung i större delen av kroppen. Andningen gjorde ont i lungan. Spyorna fanns pumpandes i halsen. Yrseln var oroväckande hos den unge mannen. Var hans hälsa verkligen så dålig? frågade han sig.
Imorgon är nästa möte för hjälpledarna. Måtte Gud vara med oss så att inte mina nya brillor går sönder!
Solglasögonen några dagar efter kampen
Bild: Min JVC
Tack för en härlig kväll alla hjälpledare! Ni är mina små döttrar ni!
Nya brillorna
Bild: Min JVC
